Collibri Text
Texter av Collibri
Här publicerar vi texter som producerats av Collibri på temat information och kommunikation. Om du vill citera från texterna vänligen ange denna sida som referens samt den urkundsinformation som anges i varje text. Listan uppdateras ständigt så håll utkik efter nyheter!
Vi strävar efter hög vetenskaplig kvalitet i våra texter så texterna kan vara svårtillgängliga. Vi kommer att lägga upp populärversioner i mån av tid.
introduktion till kimmels kommunikationsmodell
Användningsområden
När jag under 2020 introducerade texterna som beskriver den fenomenologiska kommunikationsmodellen för en tvärvetenskaplig akademisk publik, inledde jag med frågan: "Har ni användning för modellen i era respektive områden?". Med tanke på hur modellen i väsentliga delar skiljer sig från Shannons (i det att den är mer lämpad för mellanmänsklig kommunikation), tänkte jag att den skulle komma psykologer, pedagoger, kognitionsvetare, informatörer, diplomater, tolkar och översättare, mm, till större nytta än Shannons modell som ju inte var konstruerad för dessa discipliner. Mest positiva svar fick jag av tolkar och översättare som tidigare inte riktigt hade förstått varför de misslyckats i sina uppdrag, men nu kunde felsöka och vidare utföra sina uppdrag på ett kvalitativt bättre sätt. Min tanke om att den skulle underlätta kommunikationsplaner, underlätta felsökning i misslyckade kommunikationer och vara ett stöd i praktiker som har kommunikation som bas (i stort sett alla mellanmänskliga aktiviteter).
De mer negativa reaktionerna kom från oväntat håll. Filosofer och kognitionsvetare, två discipliner där medvetandeteoretiska resonemang lättillgängliga och inte så svårgenomträngliga som för t ex pedagoger (jag fick för övrigt inte ett enda svar från psykiatriker och psykologer) och tolkar, var kritiska och menade att Shannons modell var "bättre". Utan den hade vi inte haft AI. Jag förklarade att jag inte på något sätt hade tänkt att den skulle ersätta Shannons modell i utvecklingen av mjukvara, bara som ett komplement för tillämpning i situationer där kommunikation mellan människor är aktuell. Efter långa filosofiska och logiska resonemang om detaljer i språkets och tankens natur (de var liksom Shannon övertygade om att "mening" finns i själva språket), landade de ändå i att Shannons modell var "bättre".
Jag kan inte påstå att jag förstår mig på den mänskliga egenskap som gör att man envist vidhåller det man redan känner till och förnekar uppenbara realiteter in absurdum (även om jag teoretiskt kanske skulle kunna förklara den). Historien är full av detta fenomen, inga jämförelser i övrigt med Copernicus och Galileis vetenskapliga bidrag, men hur lång tid tog det innan man övergick från geocentrisk världsbild till en heliocentrisk syn på galaxen? Hur många teorier om planeternas rörelser, som för övrigt också var helt absurda - vissa av planeterna verkar emellanåt backa och gå i spiraler - presenterades och accepterades som vetenskap, trots att den grund de vilade på redan var påvisat instabil? Det är inte för att göra mig lustig över rigiditet i tanke och handling som jag nämner detta. Det är för att jag verkligen hoppas att modellen kan få en möjlighet att göra nytta på de områden där den behövs.
Modellens tillgänglighet
De teoretiska resonemang som modellen bygger på är inte nödvändiga att ta sig igenom för att kunna använda modellen som bas för kommunikationsakter av varierande slag. Lika lite som man behöver förstå matematiken bakom Shannons modell eller vara tekniskt skolad. Shannons modell har vida tillämpats på alla områden jag nämner ovan (och några till) utan att de som tillämpat och förmedlat den vidare har haft kunskaper om matematik. På samma sätt tänker jag att det kan vara segt och ogenomträngligt att ta sig igenom den teoretiska diskussion som ger modellen en stabil grund att stå på. Min förhoppning är att de som har kommunikation som huvudsysselsättning (oavsett själva yrket) ska kunna dra nytta av bara schemat för kommunikationsprocessen (själva modellen). Även akademiker och forskare kan använda sig av modellen när de ska presentera resultat för en publik som inte har de nödvändiga specialkunskaper som varit en förutsättning för att forskaren ska komma fram till dessa resultat.
En del av den positiva responsen på modellen har varit att den är "intuitivt korrekt". En pedagog berättade att han hade använt Shannons modell i sin undervisning och även lärt ut den till sina elever, men alltid "känt på sig" att något inte riktigt stod rätt till. Det är ju inte så kommunikation fungerar, menade pedagogen. Pedagogen ifråga hade inte de kunskaper i matematik, logik och filosofi som används för att grunda modellen, men kunde med lätthet, ja rentav "intuitivt", ta till sig den formella modellen och använda den för att utveckla specialpedagogiska metoder. Om man inte upplever den som "intuitiv" då? Jag föreslår att man tittar på den och försöker se vilka komponenter som finns och hur de hänger samman för att bilda en helhet - med attityden öppen för möjligheter. Då har man i alla fall gett det en chans.
Att Shannons modell är enklare (d v s att den innehåller färre komponenter och är lättare att överblicka) betyder inte att den representerar kommunikation på ett verklighetsförankrat sätt. Därför kan det vara värt en liten ansträngning från läsarens sida, man kan få mycket i gengäld för den lilla ansträngningen. Nedan kommer en introduktion som gör modellen tillgänglig för de som inte vill eller kan eller hinner ta sig igenom de teoretiska utgångspunkterna i själva artiklarna.
introduktion till kommunikationsmodeller
EN REALISTISK MODELL FÖR MELLANMÄNSKLIG KOMMUNIKATION
Huvudrubriken ovan antyder flera saker. Dels antyds att en kommunikationsmodell kan ge upphov till orealistiska förväntningar på hur en kommunikationsakt fungerar och är uppbyggd, dels att kommunikationsmodeller inte nödvändigtvis är utvecklade för kommunikation mellan människor. Det sistnämnda gäller för den modell som legat till grund för samtliga kommunikationsmodeller sedan den utvecklades av Claude Shannon 1948. Shannon är tydlig med att hans modell inte representerar den semantiska aspekten av den information som överförs från punkt A till punkt B – det vill säga meningsdimensionen eller tolkningsaspekten av den information som överförs – men trots detta har kommunikationsteoretiker som avsett utveckla modeller för informationsöverföring mellan tolkande individer eller grupper av individer, ändå låtit Shannons modell vara underlaget för kommunikation mellan människor. Varför är då detta ett problem?
Traditionellt har kommunikation huvudsakligen haft två funktioner: att överföra information från en part till annan, samt ett sätt att utveckla sociala relationer. Den sistnämnda funktionen kan vi kalla ”prata för pratets skull” – utan att på något sätt förminska betydelsen av denna umgängesform. Denna funktion skiljer sig från den förstnämnda på ett väsentligt sätt; fokus förflyttas från att något sägs till innehållet i det som sägs. Att prata för pratets skull är en oerhört viktig del av mellanmänskliga relationer, men det är inte den funktionen som har gett upphov till vetenskap, möjliggjort historieskrivning eller främjat överföring av kunskaper till kommande generationer. Det är förmodligen också rimligt att anta att om någon skulle utropa ”huset brinner” så skulle de som hör inte svara med ”oh, så trevligt att någon pratar med mig”. Därför är det något anmärkningsvärt att Shannons modell för kommunikation, en modell som inte lägger någon vikt vid innehåll, har fått så stor framgång att den ligger till grund för all kommunikativ aktivitet. Det verkar också som att Shannons modell bär på en inre motsägelse genom att Shannon, trots att han utesluter meningsaspekten från den kommunikativa processen, definierar kommunikation som en överföring av information mellan två punkter. Det är således inte funktionen ”prata för pratets skull” (att något sägs) som Shannons modell ska mäta, utan själva förutsättningarna för att budskapet (innehållet i det som sägs) ska överföras mellan sändare och mottagare.
Men hur kan det komma sig att en så framgångsrik modell, en modell som (utan att gå in på dess matematiska detaljer) har skapat förutsättningar för att vi ska ha de digitala medel med hjälp av vilka vi idag kommunicerar med varandra, bär på en sådan självmotsägelse? Jo, det finns nämligen ett dolt antagande i Shannons teori, antagandet att meningen med det som sägs är ofrånkomligt bundet till det sagda – är rentav given i det sagda. Att detta antagande är felaktigt blir uppenbart så snart man lyssnar på en talare som använder sig av ett språk man inte förstår. Om meningen med det som sägs skulle finnas inneboende i själva det sagda borde denna mening omgående poppa upp så fort något sägs, oavsett vilket språk eller vilka tecken man använder. Det är detta felaktiga antagande som gör att modellen ger upphov till orealistiska förväntingar på en kommunikationsakt. För att konkret illustrera vad det är för slags orealistiska förväntningar det rör sig om, kan vi kika på en förenklad version av Shannons modell:
Enligt modellen är det enda som kan inverka på överföringen av meddelandets budskap det som Shannon kallar ”noise” eller brus på svenska. I övrigt förväntas alltså den radda bokstavskombinationer eller ljudkombinationer som sändaren skickar ut direkt lämna ett intryck av kunskap hos den som mottager meddelandet. Med andra ord, sändaren av ett budskap förväntar sig att så fort budskapet har lämnat hamn och penetrerat den avsedda mottagarens perceptionsapparat så har även budskapet impregnerat mottagaren med den information som budskapet innehöll. Insikten om att denna förväntan är orealistisk är något som många kommunikatörer skulle ha nytta av. Ett exempel, som vi även ska återkomma till när vi kommer till frågan om demokratisk dialog, är läraren som desperat försöker undervisa en klass av elever och slutligen måste dra slutsatsen att dessa är hörselskadade då de inte ”hört ett ord” av vad läraren sagt – trots att läraren upprepat ljudkombinationen n antal gånger. Vad som däremot inte är orealistiskt att förvänta sig är att informationsteknologi ska fungera på det sättet att det som sänds från exempelvis en radiosändare via radiosignaler (med möjliga störningar i sändningen) ska nå en radiomottagare på ungefär eller exakt samma sätt som det blev sänt. Shannons syfte med modellen var just att kunna räkna ut informationsbortfall på grund av brus till vilket han använde logaritmiska uträkningsmetoder – inte för att räkna ut hur mycket en person förstår av det som någon annan har sagt i funktion till hur många gånger det sägs. Men det är lätt att förstå varför kommunikationsteoretiker har uppfattat modellen som lämplig att anpassa till mellanmänsklig informationsförmedling; förutom det dolda antagandet som berördes ovan använder Shannon termer som ”budskap”, ”kommunikation”, ”sändare” och ”mottagare”, termer som lätt kan överföras till mänskliga kommunikationsakter.
Men hur ska man nu vända den här epidemiska spridningen av orealistiska förväntningar till något som kan tjäna människors syfte att överföra information till varandra? Vid en analys av hundratals modeller där man har försökt att justera grundmodellen för att mer korrekt representera vad som försigår i en kommunikationsakt mellan individer (i kontrast till maskiner), kan vi se att många tillägg har gjorts med syfte att återinföra meningsdimensionen i kommunikationsakterna, dock är grundutseendet detsamma; en sändare framför ett budskap som representeras av en pil som sträcker sig fram till en mottagare. Detta innebär att förhållandet mellan passiv mottagare och aktiv sändare inte är åtgärdat, samt att budskap fortfarande antas flyga genom etern eller teleporteras eller vara inbyggda i transportmedel (som i sin tur flyger genom etern eller teleporteras) eller liknande. Så förutom att vara orealistisk är modellen också orättvis. Innan ett förslag på åtgärder kan presenteras kan det vara lämpligt att närmare gå in på vad som menas med att modellen är orättvis.
Den brasilianske pedagogen Paulo Freire är bland annat känd för sin kritik mot korvstoppningsmodellen. Freire är en tänkare som har lyft fram de metoder som makten har för att förtrycka individer och ”tystnadens kultur” är en av de mest framgångsrika metoderna menar Freire. Både korvstoppningsmodellen för undervisning och tystnadens kultur som metod för att bibehålla odemokratiska strukturer kan representeras med hjälp av kommunikationsmodellen ovan. Den passive mottagaren av information har i modellen inget utrymme för att varken vara en aktiv tolkare av innehållet i budskapet eller ställa frågor om innehållet eller rentav säga emot innehållet. Sändaren av budskapet blir en aggressiv förtryckare som tvingar mottagaren att passivt ta emot det som sändaren vill ge. Det finns inget utrymme för dialog. Freire menade att om ett system inte tillåter dialog så måste man ändra på systemet. Betraktat ur modellperspektiv så behövs en förändring av modellen så att den kan representera dialogprocessen för att modellen ska vara rättvis eller demokratisk.
I ljuset av detta verkar det som att framförallt tre saker behöver förändras i modellen. Först en mer jämställd relation mellan sändare och mottagare, sedan en åtgärd där pilens riktning inte riktigt är så hotfull och tvingande. Dessa två åtgärder hör ihop och syftar till att möjliggöra dialog. Det tredje som behöver hända är att representationen av budskapet behöver inta en mer realistisk form. Förslagsvis skulle man kunna omvandla sändare och mottagare till ”agenter” som båda har möjlighet att agera gentemot ett budskap. Eftersom agenturen består i och riktar sig mot budskapets innehåll/mening genom agenternas tolkningsaktivitet, bör denna mening betraktas som ett resultat av interaktionen mellan agenterna. I modellform skulle detta kunna representeras så här:
Precis som med Shannons modell är dialogmodellen här återgiven i en mycket förenklad form. Sändarens aktiviteter liksom sändarens auktoritativa roll har förändrats väsentligt i den här modellen, likaså har de förväntningar som den före dette sändaren kan ha blivit mer verklighetsnära. Den före detta passive mottagaren har blivit en aktiv individ som har möjlighet att byta plats med den förre sändaren som numera har en mer jämlik position för att möjliggöra dialog. Budskapet har förvandlats från det orealistiska varat i sig till en produkt av båda agenternas aktiviteter.
För att ytterligare fördjupa fördelarna med dialogmodellen och redogöra för fler tillämpningsområden krävs långt mycket mer utrymme än sammanhanget tillåter. Men en slutfundering som knyter ihop ändarna kan vara på sin plats: Vad skulle hända om man började tillämpa dialogmodellen på kommunikation mellan maskiner?
Ladda ner "the structure of communication models..."
En analys av kommunikationsmodeller från Shannons 1948 till dagens. Vänligen respektera textens urkund vid återgivning.
Ladda ner "A realist model of communication"
Presentation av en kommunikationsmodell som kan fungera även för mänsklig kommunikation. Observera att texten är copyrightad av International Journal on Information Theory 2020.
Nedan hittar nu några texter från 2018 som Monica har skrivit. Temat är brett, kommunikation och språk berör många områden. Om du vill komma till översiktssidan i stället klicka nedan.